And the Oscar goes to..

När den 82:a Oscarsgalan gick av stapeln i söndags natt svensk tid satt jag och mina vänner traditionsenligt bänkade framför min lilla tjockteve sockerstinna på godis, läsk, vin, och alla tänkbara snacks. Trots detta var det ovanligt svårt att hålla sig vaken -- värdarna Steve Martin och Alec Baldwin drog trötta, inövade och snälla skämt som gav skämskudden god användning och fick oss att en och annan gång gnugga oss i ögonen och undra om vi hamnat framför en företagskonferens från 1993.

Det bjöds inte på några skrällar eller överraskningar när det gällde vinnarna heller, vilket gjorde vadslagningen fenomenalt ointressant. Ett ögonbryn höjdes när pris för bästa utländska film varken gick till Michael Hanekes Det vita bandet eller Jacques Audiards En profet (som jag skrivit om här tidigare), och visst var det skönt att Avatar inte tog hem några stora priser - men när galans kontroversiella höjdpunkter var Kathryn Bigelows Oscar för bästa regi (helt enligt förväntan), ett bortklippt plakat när teamet bakom dokumentärfilmsvinnaren The Cove intog scenen för sitt tacktal, samt Sandra Bullocks oväntade humor - ja, då var det helt enkelt ingen höjdarshow.



Det har tjatats mycket om denna Kathryn Bigelow, att hon som första kvinna vann en Oscar för bästa regi och så vidare, det har vidare kallats en David vs. Goliat-saga -- att hennes lilla indiefilm The Hurt Locker sopade banan med mångmiljardsfenomenet Avatar. Oftast utan att nämna att James Cameron är hennes exmake, och att denna lilla indiekrigsfilm kommer från en kvinna som sedan länge etablerat sig som regissör av storbudgeterade, testosteronstinna actionfilmer med Harrison Ford et al. Så visst, det är anmärkningsvärt att det tog 82 år för en kvinna att få det tunga regipriset, men historiskt? Från mitt läge i tevesoffan, ser det ut som samma lilla manliga klubb för inbördes beundran -- en kvinna har visserligen smugit sig in, men hon har knappast förändrat filmlandskapet. Talande för söndagsnattens anda är också att hon i båda sina tacktal (för bästa film och bästa regi) underströk sitt stöd till de amerikanska trupperna runtom i världen. Jag saknade Michael Moore och de små antikrigsemblemen som alla bar för att visa sin protest på galan 2003.